Som sagt så är ju inte bloggandet på topp men jag har inte ork. Speciellt inte när jag åkte på lite sjuka igår också. Ont i halsen och hosta. Och igår så var jag så tung i hela kroppen att jag inte tog mig upp ur sängen förrän 3 på eftermiddagen efter utsläppet. Så det var en hyvsat jobbig dag för mig. Men det tunga och trötta försvann idag och jag gick ändå till skolan.

 

Och inte bara jag som fått bort det tunga och trötta i kroppen. En så kallad skithäst vid namn Seger har helt plötsligt blivit helt galen och ur pigg. Hon tänkte bocka med vagnen ett 20-30 tal gånger och försökte dra i väg i galopp. Som tur var så han man vara snabb så det blev helt enkelt ett snabbjobb med en kusk liggandes i vagnen.

Men det gick bra, som tur var. Men det var inte det enda. I stallet innan jag skulle ut och köra så backade hon upp i boxväggarna och tryckte, vägrade flytta på sig, sparkades, bet mig nästan, Igen... 

Helt enkelt en skithäst!

 

 

I Lördags så gick det ändå helt okej. Seger testade vi köra utan huvan vilket Inte var bra alls. Hon skulle prata med de två shettisarna hon skulle förbi, the one and only som hon kom förbi. Vi kom i mål på tiden 2.59...

Men som jag har skrivit tidigare så skulle Johanna köra Eu. Och super bra gick hon! Johanna sa att hon tog det lugnt och försökte att inte få henne i galopp, vilket hon lyckades med. Eu gick i mål på fina tiden 2.07. Super fin var hon!

Så för Eu var det lyckat ändå. :)

 

Så nu satsar vi inför Valla den 18:e :D

 

 

Under den senaste tiden har jag börjat ta med mig Seger som hand häst. Dels för att variera träningen men också för att hon ska hitta sin egna balans. 

Hon har äntligen lärt sig att trava bakom vagnen och inte bredvid eller i. Och oftast kör jag ett litet snabbare tempo ca 300 meter max. Hon hänger med dunder bra och älskar att få trava helt fritt och så snabbt som möjligt. Snart är hon nere i Eu's tempo när vi drar i väg alla tre.

 

Så idag tog jag med Seger som handhäst igen. Och gissa hon hon var pigg. Först som alltid så ät hon lat och orkar bara inte med något alls. Så hon släpar sig bokstavligen fram. Men sen finns det en liten bit på hemvägen som det är lite sandigt/mjukt. Där gasar jag oftast på för att jag vet att både Eu och Seger älskar att gasa där.

Så gasade jag och Eu iväg med Seger hängandes efter. Sen tänkte jag, varför inte gasa på så fort så Seger kan få galoppera lite och springa av sig ordentligt?

Och hon sprang av sig ordentligt, det må jag säga! Bock språng och sparka bakut med öron rätt framåt och galopperade efter hur glatt som helst. Hon såg ut som ett föl som ser snö för första gången ungefär. 

Så kom det en bild och jag var tvungen att skritta med båda ( travar inte förbi trafik). Så Eu fick jag lätt ner till skritt efter det snabba tempot. Men Seger hade blivit så pigg, så när jag väl fick ner henne i skritt gick hon bara och skuttade och ville bara dra iväg igen.

Det är så härligt att kunna se hur glad och barnslig hon är igen efter allt med hennes mage. Det är som om hon fått tillbaka alla sina krafter hon förlorat på all mag problem hon haft. Det är sjukt så hur mycket en häst förändras på sådan kort tid. 

Länge leve Linfrö och B-vitamin!

 

 

Sjukt kul att se sådan framgång och nu längtar jag verkligen tills på Lördag! :D

 

Det har gått ett tag sen jag gjorde ett inlägg. Till och med lite mer än 2 veckor. Men jag har lite att prata om. 

   Vi har börjat att dra igång träningen på Eu och Seger igen efter lite mer än 1 månads vila.Vi började redan sista helgen i November. Då gick det bra. Eu var så pigg så hon inte ens visste vad hon höll på med. Seger joggade på i gåspring takt ungefär. Hon ville hellre gå i hagen och få mat istället för att vara ute och springa. Men hon skötte sig, Den Gången. 

   Sen förra helgen (2:a advent) körde jag dom igen. Jag började med Eu på lördagen. Jag var lite lat den dagen så jag körde ut när det var becksvart ute. Då var klockan ändå inte mer än 17.00 ungefär. Men hon var dutig och vi träffade inte på några älgar. Sen blev det söndag och jag körde ut med Seger. Hon var jätte snäll i stallgången, för en gångs skull. Hon gjorde inge fel. Bara stog där. Hon var i och för sig jätte sur men hon stog stil. Hon stog nog säkert och tänkte över vad hon skulle hitta på. Tro mig, hon gjorde det. När jag körde ut gick det i början bra, men sen kom vi ut på vägen och så tvärstannade hon. Hon bara stog där med öronrn framåt och kolla på mig. Mitt i vägen. Det först jag tänkte på va, vad hpller hästen på med? Det är ju inget i skogen? Hon såg ju inte ut att ha ont någon stans? Vad är fel? Jag smackade, använde spöt, puttade på vagnen, men häten rör sig inte. Hon bara står och glor på mig med öronen frammåt. Så jag vände och körde åt andra hållet. Vi kom 100 m. Så gjorde hon desamma. Stanna och glodde på mig glatt.. Så jag fick hjälp av mamma. Så vi tog en lång pinne ifrån kogen för att kunna nå fram till rumpan (vilket jag inte gjorde innan). Så kom jag 300 meter. Sen möte vi en av dom som bor på gården. Han var ute och gick med sin hund och var på väg hem. Och vissa vet nog inte hur mycket Seger älskar hundar. Så hon höll mer koll på hunden än sig själv. Så han följde med en liten bit med sin hund. OCh helt plötsligt går Seger ner på knä och är nära på att gööra en kullebytta med vagn och allt, för att hon hade mer koll på den roliga hunden än sina ben. Men inge fel på hennes ben. Utan det var bara upp igen och inspektera den där roliga hunden igen. Sen när han vände och gick hem igen med sin hund, började hon igen. Hon skulle absolut inte gå. Men så kome en nedförsbacke, och livet vart just roligare tyckte Seger. För nu kunde hon äntligen springa utan att dra på tunga mig. Så hon sprang fort hela vägen hem, tills vi kom till ett par hästar som bor precis grannar med oss. Då ville hon inte springa fort längre, då var hästarna intressanta. Och samtidigt som hon såg dom, såg hon Eu och alla hästarna som bor i stallet. Så varför springa när man måste kolla på dom?

   Jag blir totalt förbannad på den här jobbiga hästen. Hon är så bestämd! Men sen när hon väl vill så går det hur fort som helst. Fattar lixom inte.

 

Men vi får väll se hur hon är i helgen då. Förhoppningsvis får vi tillbaka våra hjul till sulkysarna. Så mamma och jag kan köra dom tillsammans. För medans sulkysarna är på lagning har vi bara en stor och tung speedcart, som Seger tydligen inte gillar längre. Haha... Men men. 

Hare så bra så länge så får vi se när jag skriver nästa gång ;)

 

Ni får en bild på Seger sålänge :)