Sitter just nu i Handen på väg till stallet. Men det är ju självklart att tågena inte ska gå ordentligt då... :/ usch! 

Skoningen gick hyvsat bra. Hon krånglade lite men nu sitter skorna på iallafall! ✌️Ni ska få en liten smygtitt på hur dom ser ut nu... :P
Snyggt va?? 👍 Seger innan skoningen *.*

Mamma o jag är på väg till stallet just nu för att släppa ut hästarna och fixa. Sedan blir det körning med Seger och Eu. Idag blir det nog att köra bort mot mulsta och köra lite där. Det blir en sväng på ca. 1 mil. Det är ett bra jobb för den lata lilla Seger. Åh Eu är bara pigg. Hon är ju så pigg så att man måste ta ett hårt grepp  om tömmarna, lita sig bakåt och hoppas på att din kommer en storhäst så hon blir ännu piggare.... HAHA, Knashäst! :P Men dem är fortfarande snällast!! ❤️Mörkt....

Så var det nytt år, nya möjligheter. MEN under natten till idag har man smällt massor av smällare, skjutit massvis med raketer och släppt upp massvis av ljuslyktor (förhoppningsvis!!). Men det finns massvis med faror kring det. Dels har vi brännskador, brandskadat och inte minst skotträdda djur. Alla djur som lever Villy mår inte bra. Det får antagligen hjärtklappning eller får en raket på sig när de försöker fly. Men inte minst katterna, hundarna och hästarna. Igår kväll låg Tura och pyssel på soffan och sov. Jag gick ut för att kolla fyverkerierna vid 23.50. När jag kom in igen efter tjugo minuter ungefär, fanns det inte någon katt. De hade gömt sig. Ture är otroligt tuff, men även han var borta en timme. Pyssel där emot kom nog inte fram förrän vid 4 imorse. Sedan har vi även hundarna. Jag har själv ingen hund, men jag har varit tillsammans med jätte skotträdda hundar. Ingen hund vågade ligga framme. Många hundar är sig själva inte lika, inte förrän långt efter nyår. Åh så till sist hästarna. Eu har varit, antagligen, riktigt rädd under natten. Hon hade stått i ett hörn och antagligen inte vågat röra sig.

Vart ska man börja?? 2013 att var både tragiskt och lyckligt. Oerhört lyckligt!! Året började med att Eu kom ner till Stockholm och första starten vi gjorde segrade vi över Tyrah Tyrann på Eskilstuna. Första segern i Eu's "karriär", min första segerintervju :P och även nytt rekord satte vi, 2.08,5. Jag var överlycklig. Jag fattade ingenting. De tre följande heldags starterna kom vi i mål på med nån pallplats men alla var rosettplatser. Den femte heldagsstartern var otrolig. Vi vann första loppet bus enkelt med en elr två galopper och placerade oss 2:a i andra. Jag var överlycklig. Eu var super nöjd. Sedan vart det några platser till. Eu tappade formen lite... Den 28 Maj var jag ute och betade min fina kanin, Soffie. Hon var jätte glad. Hon åt lite gräs och vilade i solen. Dagen där på vart hon sämre. Hon vägra äta, gick inte på toan, drack som en tok. Hon mådde inte bra och vart sämre. Jag valde att hon skulle bo inne under natten för att hon kanske mår bättre då. Dagen därpå satt hon helt upptryckt mot brukanten. Hon andades långsamt. Jag hade myst med henne under kvällen dagen innan. Då slutade hon andar några sekunder men sen andades hon ingen. Jag var så rädd. Jag grät jätte mycket. Den 30/5 kom jag hem ifrån skolan. Jag gick direkt in till henne för att se om hon vart bättre. Jag torde att hon sov när hon låg i buren. Men när jag kom fram till henne och klappade henne, kände jag att hon var lite sval och andades inte. Det var först då jag insåg att hon hade gått till ljuset och hoppade på de eviga gröna ängarna. Jag vart jätte rädd och ville inte vara kvar i lägenheten längre. Så jag sprang upp till mina grannar som tröstade mig. Vad hade jag gjort utan dom? Så nu ligger hon begravd bredvid en kattunge hos Annika, en som vi stod med på Hollsätra. Idag har jag insett att hon hade antagligen fått i sig rått gift. Och jag ångrar djupt att jag jag inte tvingade att åka till veterinären!