Vart ska man börja?? 2013 att var både tragiskt och lyckligt. Oerhört lyckligt!! Året började med att Eu kom ner till Stockholm och första starten vi gjorde segrade vi över Tyrah Tyrann på Eskilstuna. Första segern i Eu's "karriär", min första segerintervju :P och även nytt rekord satte vi, 2.08,5. Jag var överlycklig. Jag fattade ingenting. De tre följande heldags starterna kom vi i mål på med nån pallplats men alla var rosettplatser. Den femte heldagsstartern var otrolig. Vi vann första loppet bus enkelt med en elr två galopper och placerade oss 2:a i andra. Jag var överlycklig. Eu var super nöjd. Sedan vart det några platser till. Eu tappade formen lite... Den 28 Maj var jag ute och betade min fina kanin, Soffie. Hon var jätte glad. Hon åt lite gräs och vilade i solen. Dagen där på vart hon sämre. Hon vägra äta, gick inte på toan, drack som en tok. Hon mådde inte bra och vart sämre. Jag valde att hon skulle bo inne under natten för att hon kanske mår bättre då. Dagen därpå satt hon helt upptryckt mot brukanten. Hon andades långsamt. Jag hade myst med henne under kvällen dagen innan. Då slutade hon andar några sekunder men sen andades hon ingen. Jag var så rädd. Jag grät jätte mycket. Den 30/5 kom jag hem ifrån skolan. Jag gick direkt in till henne för att se om hon vart bättre. Jag torde att hon sov när hon låg i buren. Men när jag kom fram till henne och klappade henne, kände jag att hon var lite sval och andades inte. Det var först då jag insåg att hon hade gått till ljuset och hoppade på de eviga gröna ängarna. Jag vart jätte rädd och ville inte vara kvar i lägenheten längre. Så jag sprang upp till mina grannar som tröstade mig. Vad hade jag gjort utan dom? Så nu ligger hon begravd bredvid en kattunge hos Annika, en som vi stod med på Hollsätra. Idag har jag insett att hon hade antagligen fått i sig rått gift. Och jag ångrar djupt att jag jag inte tvingade att åka till veterinären!