Sista träning och blåmärken
Så igår (Tisdag) körde jag sista träningen inför helgens tävlingar med både Seger och Eu. Vi testar att låta Seger också stå i två dagar innan tävling. Detta har vi gjort innan med Eu då hon springer och koncentrerar sig bättre med lite power och pigghet i sig. Då seger också springer bättre så så testar jag detta på henne också.
Men träningarna gick bra. Eu var lite rund om magen under träningen så henne fick jag inte upp i fart för att testa av och kolla henne. Men jag vet att mindre mage, snabbare häst. Så hon har "bantat" nu inför Fredag så hon kommer inte ha det minsta överfett. Seger såg också riktigt bra ut i träningen. Ökade på tempot och hon tog i ch sprang på. Ser fram emot helgen.
Och på tal om helgen. Tänkte såklart ta med mig kameran. Men eftersom att vi ska hänga på Kalmars travbana i nästan 3 dagar, så tar jag med mig kameran och inte bara fotar. Utan ska försöka filma det mesta. Så ska klippa ihop det jag filmar och så får ni en "följ med mig på Kalmartravet". Tänkte testa det och se om intresset finns att folk vill kolla lite sånt och hur jag gör på tävlingar och efteråt osv.
Men som ni läste i titeln. Blåmärken.
Jag och mamma var ute på en tur i Söndags. Och jag satte upp på Eu. Seger är fortfarande för ung för att jag vill rida henne, och Eu behövde lite galoppträning. Och jag har ju då ingen sadel och rider på utan rider barbacka.
Vanligtvis brukar Eu små stegra och inte alls vilja gå. Så jag bestämde mig för att ta med ett litet ridspö denna gång. Jag vet inte om det var spöet eller om hon bara var på glatt humör som gjorde så att hon ville springa? Men hon sprang och visade inga tecken på att vilja gå hem eller gör dumheter. Där emot på hemvägen blev hon lite pigg. Alldeles för pigg. Och då det var så länge sedan jag red på en stark ponny så var det ett tufft arm och ben pass för mig. Dels för att få stopp på hästen när vi galopperade, men samtidigt för att kunna sitta kvar på Eu's rygg. Men jag lyckade att sitta kvar på henne och inte på marken. Men om vi ska återkomma till blåmärket. Sista galoppen vi gjorde tänkte jag styra upp bakom mamma och Seger och stanna henne på det viset. Men Eu fick för sig att springa om, vilket jag inte var beredd på. Så hon tog två steg åt vänster och sen halvt tvärnita. Så jag hamnade på något sätt så jag satt rakt på hennes manke. Och nu har jag ett stort blåmärke.
Och om ni undrar, ja jag har hur ont som helst. Jag går som om jag vore 90+, det vill säga att blåmärket gör hon när jag rör mig OCH träningsvärken i benen gör så att jag stapplar fram. När jag sitter ner har jag svårt att börja gå efteråt då jag har ont efter att suttit ner. Jag har svårt att vrida på mig när jag sover och jag kan inte ta mig upp för branta backar. How fun?
Men den ondheten höll bara på i två dar. Nu håller den på att gå över och jag kan nog äntligen sitta i en sulky ordentligt. Men att springa, det är fortfarande en grej jag försöker lista ut hur jag ska göra.
Men allt är bra i övrigt. Hästarna äter sig i form inför helgen och jag sover mig i form *wink*
Lägger till en bild på Eu från ridturen. Kan säga att det är inte lätt att få En bra bild från en skrittande hästrygg. ;)